zharmy

Hej alla nyfikna!

Ja nu när lillan sover och Ola är på möte så passar jag på och skriver förlossningsberättelsen en gång för alla så man slipper besvara en massa frågor ;)

Först o främst - nej Lillan har inget namn ännu - detta beror på att Ola och jag inte hunnit sätta ned oss och diskutera igenom namnen ordentligt.

Lillan får ju all uppmärksamhet av oss båda .

Söndagen den 18 november

Detta är dagen som jag beräknas att föda.

Jag kände mig lite dålig, kände att något var konstigt, men att det inte var förvärkar eller sånt där. Ringde till BB och fick rådet att komma in och kolla lite, det skadar ju inget. Babyn hade inte sparkat alls på hela natten och morgonen, man blev ju lite orolig.

Vi åkte in till sjukhuset och där konstaterade man att jag hade höjd äggvita (+2) och högt blodtryck 160/100 trots att under hela min graviditet har blodtrycket och äggvitan varit i toppklass.

De undersökte mig och föreslog att jag skulle återkomma på måndagen till specialmödravården för att mäta ungen, det såg ut vara en stor unge också samt ha koll på att jag inte riskerar havandeskapsförgiftning.

Måndagen den 19 november

Åkte in kl 08.00 till Specialmödravården och undersökte mig via Ultraljud.

Babyn såg ut att må bra, den beräknades bli ungefär 4300 gram.

Allt var väl, men doktorn ansåg att mina värden var så där så han ville jag skulle återkomma på onsdag bitti för att eventuellt läggas in och ev. sätta igång redan. Men visade blodtrycken mindre på onsdag behövdes det då inte.

Tisdagen den 20 november

Jag sov så dåligt natten till tisdagen, vaknade upp tidigt typ 2-3 tiden och kände att något inte stämde. Stod ut lite, och vid 04.20 ungefär väckte jag Ola och sa att det är nog förvärkar men samtidigt hade man inte så ont utan det kändes bara som kraftig mensvärk och jag kände att jag var trött och orkade inte stå ut liksom (troligen bloctrycket) och då bestämde jag mig för att ta ett varmt bad först och se hur det går. Men det kändes fortfarande, vi ringde till BB och de sa att vi ska komma om jag inte stod ut med smärtan.

Jag kunde egentligen stå ut men var orolig så jag ville komma in men de föreslog att vi kunde komma in först vid 7 tiden då hade man bytt skifte hos barnmorskorna.

Vi åkte in till förlossningen kl 7 och fick vänta i 2 timmar på tolken och någon barnmorska.

Man kollade in mig och såg att jag fortfarande inte var öppen men blodtrycket var högt och man satte in CTG osv på magen.

Klockan 12.00 började det! Förvärkarna blev till värkar och man var öppen 3 cm så förlossningsarbetet skulle börja!

Usch fy vad ont det gjorde, jag bad om alvedon eller sånt efter några timmar och de sa att jag kunde börja med lustgas istället. Visst ok ! Jag tänkte på alla som fött nyss hade sagt till mig att lustgasen skulle bli min bästa vän - så jag såg framemot den J

Men jag var inte så bra på att andas i den samt Ola tog bort den ibland för tidigt i början så jag fick inte den rusen som behövdes, men vi samarbetade och övade till sist fungerade den och ahh- nej smärtan lindrades INTE men man var istället "borta" i annat värld eller sånt och slapp tänka på smärtan liksom.

Tryckte ofta hårt på Ola, att tolken och barnmorskan sade åt mig att sluta skada Ola, tag i räcket istället. Jag lyssnade som tur var, och grep hårt i räcket... J

Till sist framåt kvällen började jag inte stå ut, jag som trodde jag hade hög smärtnivå, men ack så fel jag hade - kallade mig själv för mes ibland under värkarna så Ola och tolken bara ehh nej du är inte mes. Haha.

Man hade dåliga värden från CTG så man satte igång med att tömma fostervattnet inuti mig för att sätta in elektroder på babyns huvud för att ha bättre koll på hjärtat hos babyn. När vatten rusade ut var det som om 100 liter varmt vatten kom ut ur mig!!

Jag hade tidigare bestämt mig för att inte ta Epiduralbedövning (ryggbedövning) pga det inte hade funkat 2 ggr på mig sen tidigare bupoperationen.

Men jag hade så ont så ont efter vattnet försvann, så de gav mig först en morfin spruta i rumpan. Värst vad de stack i rumpan, utan vara snäll alls, det bara stack djupt o hårt, har t.om. blåmärke kvar idag!

Men den gav inte utlösning förrän efter lång tid så under tiden var smärtan hemsk.

Doktorn bestämde att jag bör ta EDA eftersom jag redan hade ont så tidigt i fasen, typ bara 5 cm öppen. Så jag diskuterade lite med Ola och bestämde oss för att prova det, och mitt under de värsta värkarna satt jag still medan narkosläkaren stack i min rygg, aj värk hela tiden men försökte andas lugnt och hålla still. Ujuj det var svårt men narkosdoktorn var duktig och lyckades! Efter 20 min började den verka och morfinet också... Så jag mådde bättre.

Trött var jag!

Nån timme senare så funkade varken Eda eller lustgasen, jag hade så ont. Man dubblade dosen i EDA:n och sen var det bara smärta hela vägen till kanske 23.00 ungefär.

Krystningsvärkarna var nu här! Öppen typ 9 cm men fick ej krysta än så jag blev sur.

Krävde att bajsa! (krystvärkarna känns som att man vill BAJSA en stor klump sten eller sånt!!!)

Fick krysta ett par ggr men inte mer, rå vad svårt det var att inte få krysta!!

Till sist fick jag krysta! Åh vad härligt det var, självklart gjorde det ONT men jag kände att krystningen var den bästa av allt i hela dagen, dvs man gjorde NÅGOT nytta!

Man fick ut klumpen liksom, och man kände huvudet trycka ut genom anus typ men egentligen mot slidan så klart haha. Huvudet for ut och in hela tiden man kände det tydligt!

Man blev besviken när man krysta 3 ggr i rad och inser i den tredje andetaget att huvudet inte kommit ut utan bara backat tillbaka.

Kikade på klockan - 23.50 ungefär... Nää shit - ungen kommer inte förrän den 21:e. Jag som hoppades på att den skulle ut 20:e pga in i förlossningen samma dag, än att säga jag haft en dygn förlossning bläh....

Ingen krystkänsla alls, så det var kört..... men plötsligt kom den känslan och då krystade jag allt jag kunde 3 ggr och i den tredje PLOPP! Allt rusade ut och plötsligt var jag inte gravid längre!

Buhäää häää en bebis ute i världen! Jag bara ahhh allt över?

Ola klippte av naveln och det kändes konstigt att klippa ngt segt typ sa han. Jag frågade om det var en tjej eller kille (bergsäker på att det var en kille) då sa Ola....tjej....sen kikade han igen... tjej är det.... Båda blev lite "chockad" va en tjej men naturligtvis var vi lika glada för det!!! Könet hade ej spelat roll alls hela graviditetet. J

Fick bebben på brösten och hon var len och fin, det kändes bara så skönt att allt var över.

Men fick krysta en gång till för moderkakan, den var stor och tung!

Jag sprack inte heller någonstans, vilket var ganska ovanligt för en förstföderska sa de . duktig var jag i själva krystarbetet, puh.

Vägde henne och hon vägde 4010 gram, 52 cm med 35 cm huvudomfång.

Stannade i BB från den natten till lördagen, de bad mig stanna till söndagen men nej tack jag orkade inte! Sängen var kass! Jag ansåg att allt funkade med ammandet och sånt men tyvärr visade det sig att lillan tappade i vikt till 3510 gram vid läkarbesöket 2:a dagen.

Det tog tid för min mjölk att bli riktig tjock typ, bara råmjölk liksom.

Lillan fick ersättning och hon gick upp i vikt och allt gick bra och till sist fick vi åka hem på lördagskvällen och det var det bästa beslutet vi gjort, vi mådde så mkt bättre hemma och lillan åt mycket och sov bra på natten osv.

Nu har det gått en vecka, i natt blir hon 1 vecka gammal Hipp Hurra! Hon går upp i vikt och väger nu 3660 gram ungefär.

En lugn tös med gnällighet ibland, älskar att suga lillfingret, suger så hårt på brösten man har sår där nu (känns det igen, alla mammor? Haha).

Sover så mycket, men nu i går började hon vara vaken det mesta tiden.

I natt sov hon så bra mellan mig och Ola i sängen och jag gick upp bara vid 12 tiden och sen 4 tiden sen var det sovmorgon tills 9! Så härligt.

Hon orkar inte äta ofta så man fick rekommenation att amma hur mkt hon vill och ibland fortsätta med ersättningen och att det ska ta 5-6 timmar emellan måltiderna max, så jag ammar henne mycket men på natten är det mer amma och ersättning, så hon sover naturligtvis gott pga mycket mat i sig haha. Sött..

Bjuder på några bilder härnedan!

Vi återkommer när namnet är bestämt!

Vi är båda nyblivna föräldrar och vi håller på och lär känna henne men vi är insatta  i rollen nu känner vi båda. Det är bara när hon gråter som vi känner aajjj vad vill du stackaren typ.

Så känner nog alla nyblivna föräldrar!

Kramar från oss TRE!